Zenit 20 år

Hurra för Zenit!

För 20 år sedan uppmärksammades jag och några vänner, under våren/sommaren, på att en ny kulturtidning skulle presentera sitt första nummer. I inbjudan angavs att intresserade skulle komma till vattentornet i Slottsskogen vid ett visst klockslag.  Vi tog en promenad och var där på utsatt tid. En liten skara människor hade samlats och vi trakterades med cider i plastglas. Vi skålade och sedan presenterades nummer 1 av Zenit, den nya Kulturtidningen i Väst.
Vi som gick dit var där var alla verksamma konstnärer och tyckte detta var en stor sak; att vi skulle få en kulturtidskrift som skulle bevaka kulturen i alla dess riktningar med fokus på Västsverige. Jag blev så småningom prenumerant på tidningen och har fortfarande nästan alla utgåvor kvar.

Att Zenit haft en stor betydelse för de många kulturarbetare som blivit porträtterade under åren är självklart, eftersom ingen annan hade gjort det.

För några år sedan fick jag frågan om jag ville ingå i redaktionen/styrelsen för Zenit. Jag hade just gått i pension från mitt förvärvsarbete och då mitt hjärta alltid tickat lite extra för denna tidskrift tackade jag ja.

Det är anmärkningsvärt att det här initiativet som togs av kulturjournalisten Jan Bergman och konstnären Marie Almqvist fortfarande lever kvar efter 20 år.
Naturligtvis har vi också att tacka alla våra annonsörer, gallerier, museer, konsthallar med mera som även dom såg ett behov av Zenit och ville stödja vår utgivning. Det är tack vare dessa annonsintäkter som vi lyckats säkra utgivningen.

Så i princip utan annan finansiering än annonserna har Zenit ändå lyckats överleva så pass länge, vilket jag tycker visar på att vår tidning fortfarande har en självklar plats att fylla.

Hurra för Zenit!

Jan Peter Dahlqvist, 2024

Nedan följer några ord från Jan Bergman, Zenits första chefredaktör.

Zenit – Så gick det till

Vi var ett litet gäng från en AF-utbildning i webbdesign och trycksaksproduktion, en utbildning som så småningom mynnade ut i en broschyr åt Räddningstjänsten.

På mitt initiativ återsamlades vi på fiket i Musikens Hus i Majorna för att fira med en kladdkaka. När vi bollade framtidsidéer dök tanken upp att starta en oberoende kulturtidning i Göteborg som bevakade det som händer inom konst, teater, musik och litteratur med ett öppet perspektiv och vara så aktuella som möjligt.

Vi upplevde att det var något som behövdes i stan och hela regionen med ett rikt myllrande kulturliv.

Under hösten 2003 möttes vi på olika kaféer i Haga och Vasastan och planerna tog fastare form.

När jag kom med förslaget att döpa tidningen till Zenit efter solens högsta läge för att markera glädjen och ljuset i det kreativa arbetet vann det allmänt gehör.

Det blev framför allt konstnären Marie Almqvist och jag som tog ledningen. Som grafisk redaktör blev Marie ansvarig för layout och jag utnämndes till chefredaktör och var skrivande journalist.

Papperstidningen skulle komma ut en gång i kvartalet och vi skulle arbeta parallellt med att lägga ut materialet på Internet, som var den nya snabba tekniken.

Det var många praktiska frågor som måste lösas. Att bilda en ideell förening, skaffa webbsida, välja tryckeri och göra marknadsföring.

Av en ren tillfällighet blev ett specialnummer om Harry Martinson det första numret av Zenit 2004. Det byggde på min stadsvandring om den nobelprisbelönade författarens liv i Göteborg.

Antalet skribenter som ville medverka ökade efter hand liksom annonsörer och prenumeranter men det var lögn att få ekonomin att gå ihop. År efter år fick vi avslag på vår ansökan om bidrag från den statliga presstödsnämnden. Mina intäkter från vikariat på dagstidningar i Halland fick täcka upp.

Efter fem år lämnade jag chefredaktörsskapet efter att ha fått fast jobb på Hallandsposten. Men Zenit seglade vidare mot nya höjder.

Det var en mycket intressant tid. Vi tog saken i egna händer.

JAN BERGMAN