Finns det plats för drömmar i Göteborg? Stefan Karlsson och Sebastian Rudolph Jensen ställer frågan samtidigt som de svarar med ett alternativ mitt i den göteborgska konstens högborg.
Stefan Karlsson och Sebastian Rudolph Jensen ställer frågan samtidigt som de svarar med ett alternativ mitt i den göteborgska konstens högborg. Drömmarnas Monument kallar konstnärerna Stefan Karlsson och Sebastian Rudolph Jensen sin installation nedanför Konsthallen vid Götaplatsen i Göteborg. Ett processverk som ska växa på plats under juni, juli och augusti men som samtidigt också är en manifestation för det fria kulturlivet i Göteborg. Verket sammanfaller med att Konsthallen fyller 100 år men också med att Göteborg firar 400 år och är en del av det förra men inte det senare. Sebastian Rudolph Jensen ger sin bild av hur det hänger ihop:
– Det finns en symbolik i att staden Göteborg bygger upp en jubileumspark på Hisingen dit världsartister bjudits in för att fira 400-årsjubiléet medan Café Fluss, som staden tvingade att stänga, ligger som ett lik alldeles intill. Man kan fråga sig för vem görs allt detta firande? Ska man se Drömmarnas Monument som en replik eller en kommentar till stadens officiella jubileum? Sebastian Rudolph Jensen tvekar inte.
– För min del finns det absolut en kritik till staden och vilken typ av stad man vill utveckla. Stefan Karlsson fyller i och sammanfattar.
– Det är vår vision, att Drömmarnas Monument är den inkluderande staden. En plats för alla.
Stefan Karlsson och Sebastian Rudolph Jensen träffades första gången i samband med Sebastians examensutställning från HDK-Valand, Konst är liv och liv är konst och livet bor i hjärtat. De insåg omedelbart att de dels hade många beröringspunkter i sina respektive konstnärskap men också att de delade inspirationskällor somJoseph Beuys och Thomas Hirschhorn
– När jag såg Sebbes utställning med snickerier, kojor, barn, pannkakor och allt möjligt annat var det precis vad jag letade efter. Jag tänkte direkt att det här vill jag jobba med, säger Stefan. Det första konkreta resultatet av deras samarbete blev Psykiatrins Monument på Backaplan i Göteborg. En organiskt levande jätteskulptur byggd av lastpallar, plywoodskivor och annat flyttbart byggmaterial. En installation som skapade förvirring hos många som upplevde det på nära håll, men en kongenialitet helt i linje med upphovsmännens intentioner, inte minst förstärkt av den egenhändigt hopsnickrade verkkategorin: socialt interaktiv walk-in skulptur. Installationen byggdes med hjälp av andra konstnärer men också av patienter från Sahlgrenskas psykiatri affektiva där Stefan Karlsson vid sidan av sitt konstnärskap arbetar och driver en konstateljé för de inneliggande patienterna. Förutom själva verket blev Psykiatrins Monument också en arena för samtal om mental ohälsa där konstnärer som Anna Odell och Leif Holmstrand och akademiker och kliniker som Per Magnus Johansson och Elisabeth Punzi deltog. Psykiatrins Monument revs tämligen oceremoniellt i oktober 2021 men blev åter aktuell under projekteringen av Konsthallens 100-årsjubileum där Stefan Karlsson hade engagerats som kurator.
– På ett kuratorsmöte kom frågan upp om vi inte skulle aktivera ytan utanför Konsthallen och i den diskussionen dök Psykiatrins Monument upp, och så togs ett beslut om att ge ett uppdrag i linje med det vi hade gjort på Backaplan och där hoppade jag av som kurator och började planera för Drömmarnas Monument istället. Att Sebastian Rudolph Jensen skulle leda projektet tillsammans med Stefan Karlsson hade inte bara med Psykiatrins Monument att göra. Under 2022 hade Sebastian initierat och tillsammans med andra skapat en serie monument bestående av fritt hopspikade brädlappar med text under parollen »Får drömmar plats i Göteborg?«. Samtliga med hänvisning till olika kulturarenor i Göteborg som levde under hot: Drömmarnas kaj, Vindarnas ände, Café Fluss, Konstnärernas kollektivverkstad och Konstepidemin. Frågan blir central också i installationen vid Konsthallen.
– För mig handlar det om om jag får plats, säger Sebastian, men att jag är vi. Som i Ekelöfs Färjesång: Det som är botten i dig är också botten i andra. Får konstnärer plats, får min mamma plats, min son…?
Strukturen i Drömmarnas Monument liknar den i Psykiatrins Monument. Verket skapas i relation med andra, som ett kollektivt medskapande, men istället för patienter från Sahlgrenska blir det här elva inbjudna konstnärer som arbetar med en husvagn nedanför Konsthallen som bas. Konstnärerna är dels ett fåtal etablerade som Björn Perborg och Lina Ekdahl men majoriteten är yngre, mer oprövade, som Martin Fridén och Emelie Sterner.
– Som kurator, både i egna projekt och i konsthallar, har jag alltid ställt ut mina kollegor men precis som jag är de numera gamla stötar och för mig är det fantastiskt att vi kunnat bjuda in en ny generation konstnärer som har den kraft och energi som behövs för att skapa förändring, säger Stefan Karlsson. Grunden kommer att byggas av Sebastian Rudolph Jensen och Carl Norén från Drömmarnas kaj som under två veckor kommer att bo i en egen husvagn på plats, men efter det får alla fria händer att skapa det de vill på platsen. Verket kommer med andra ord att växa vilt, vilket också är en medveten tanke hos de båda projektledarna.
– I Psykiatrins Monument hade vi anlitat en arkitekt som gjorde 3D-lösningar för olika konstruktioner, säger Stefan Karlsson. Här har vi släppt det så alla får göra precis vad de vill. I takt med att ryktet om installationen spritts har det också kommit in bidrag från människor utanför den inre kretsen medskapare. Samma dag intervjun görs hör en målare från Lerum av sig och vill skänka trettio tallplantor till installationen. Veckan innan fick man 100 fågelholkar från en annan bidragsgivare. Utöver själva installationen kommer man också att organisera olika event öppet för andra organisationer som Grunden Media och Longest Night och dessutom två offentliga panelsamtal. Det första handlar om den inkluderande staden och hålls i samarbete med Socialförvaltningen sydväst, det andra med Gustav Martner, kreativ chef hos Greenpeace, om aktivism där också medlemmar från Extinction Rebellion kommer att delta. Stefan Karlsson ser verket vid Götaplatsen som en blandning mellan ett inkluderande konstverk och ett häng. Att det finns något paradoxalt över att inslagen av aktivism lever under ett skyddande täcke i form av godkännande från stadsmiljönämnden och brandmyndigheter ser han ganska nyktert på.
– Sett till det vi skapar tycker jag att det är skönt att veta att vi bygger ett verk som har en garanterad livslängd men det finns också något intressant i att det vilda möter det institutionella. Den 27 augusti är slutdatum för Drömmarnas Monument, åtminstone för den här gången, men det behöver inte innebära att projektet som sådant är över. Stefan Karlsson drar paralleller tillThomas Hirshhorns Gramsci Monument, det fjärde och sista av hans monument uppförda till minne av historiska filosofer och tänkare, där han skapade en provisorisk plywoodby i New Yorks South Bronx med galleri, bibliotek, internetcafé, radiostudio och restaurang som lämnades över till de närboende.
– Vi försökte göra samma sak på Backaplan men det visade sig att det sociala spannet var för stort för att kunna mobilisera de boende så det fungerade inte, säger Stefan Karlsson. Men att något liknande, fast i en helt annan skala, kan hända i Göteborg har Sebastian Rudolph Jensen fått uppleva när det gäller hans drömmonument.
– Nu har någon satt upp ett likadant monument på Järntorget utan min medverkan, säger Sebastian, och någon helt annan har lagt upp en hemsida för projekten. Så vem vet. Kanske också Drömmarnas Monument får ett eget liv och blir ett nytt processverk i någon annans händer. Det enda Stefan Karlsson och Sebastian Rudolph Jensen vet är att de inte vet, men att det finns en förhoppning om en fortsättning. Stefan Karlsson hoppas i alla fall det.
– Vi ser fram emot att det kommer att hända saker. Att de unga konstnärerna som deltar i projektet kommer att organisera sig och skapa nya nätverk som tar det här vidare. Och han avslutar.
– Men det blir något som inte vi har någon kontroll över.
OLLE NIKLASSON