Skulpturer och målningar
Galleri 1 14/4-5/5 2017
Staden från ovan
Roland Borén arbetar med tvetydigheter
Det finns en dubbelhet i Roland Boréns målningar och skulpturer med kuber och trappor som ser ut att leda åt alla möjliga och omöjliga håll.
– Det är en effekt som blivit. Men det är roligt med det tvetydiga. Man kan se saker på fler sätt, säger han. Han arbetar med fågelperspektivet, den stora staden sedd uppifrån. Den snedvridna vinkeln gör att betraktaren svävar ovanför. Bilderna är utsnitt ur ett tätt gytter av byggnader.
– Jag kom in på temat första gången efter att ha sett Fritz Langs film Metropolis och jag gillar att titta på science-fictionfilmer som Bladerunner. Han målar i akryl och tusch.
– Med tusch blir det ofta en finare svärta. Han lägger på den med en trasa men i akrylbilderna ser man penseldragen. Den vita färgen sprayar han, drar över med tusch som han gnider bort igen för att få ytan att se skitig och använd ut.
– Som gamla maskiner. Roland Borén arbetar mycket med mönster.
– Islamska mönster är fascinerande. Grundformen är en kub som går i nästa. En av inspirationskällorna är Ivan Liljander, lärare i skulptur på Valand.
– Det blir en tredimensionell verkan i mönstret, det växer ut som kuber och beskriver en reliefverkan. De flesta bilder har ett parallellperspektiv i stället för det konventionella centralperspektivet. Målningarna bara fortsätter.
– Jag är fascinerad av saker som inte tar slut. Han beskriver motivet som ett pussel av moduler som han sätter ihop.
– Jag monterar ihop det som ett lego. Hela staden är en modul som fortsätter. I parallellperspektivet finns inget fokus. Alla målningar är på plåt.
– Jag vill ha det plana och hårda. Och att de inte slår sig. Han jobbade med plåt i skulptur och har använt material som blivit över. Han är just klar med en kryssform för utomhusplatsen vid folkhögskolan i Grebbestad, snarlik den vid Artisten. Formspråket tar också sats i den italienska renässansen med dess föregångare Leonardo da Vinci och Piero de la Francesca. Den vita väggreliefen Firenze II med trappor upp och ner har han mejslat fram efter att ha huggit i marmorbrotten i Pietrasanta. Hans största verk på utställningen är en två meter hög skulptur i trä, lackerad med lack på tusch, som ser ut som en skyskrapa av äldre modell men med djärv framtidsinriktning. De borttagna vokalerna ur Metropolis i titeln MTRPLS 7 ska göra skulpturen mer tvetydig. Siffran har han lagt till för att markera konstruktionen.
– Den anknyter till industrialismens början, säger Roland Borén som inspirerats av filmen Brazil med Terry Gilliam från Monty Python som utspelas på 1920-talet men är en beskrivning framåt.
JAN BERGMAN, 2017. Zenitkultur