MED SKUTAN SOM RETRÄTT
Operasångaren Peter Loguin laddar upp vid kajen
Vid kajen nedanför sin arbetsplats Göteborgsoperan har sångaren Peter Loguin förtöjt skutan Brunte. Han har en minut till jobbet. Mitt i stan. Det är här han pustar ut mellan repetitionspass och föreställningar. Just nu spelar han med i den komiska operan Falstaff. Vi kliver uppför den lilla lejdaren och via styrhytten ner i kajutan, stor som ett lastrum. Peter sätter på kaffevatten på gasspisen och lägger ett par vedträn i kaminen. Snart sprider sig värmen och hemtrevnaden.
– Jag är här varje dag och lägger in ved. Men det är sällan han ligger över ombord. Han är bosatt i en stor kåk, den gamla affären vid stationen i Norsesund, med sambon Helena Ekenger, bildesigner. En av fördelarna med båten är att han hinner träffa sina barn längre tid. Han har tre barn med keramikern Sonja Loguin, 15, 18 och 21 år gamla, som bor i Kålltorp.
– Här kan jag träffa barnen ofta och har någonstans att vara mellan dag och kväll. Jag har haft olika lägenheter i stan men det här är det billigare alternativet. Det funkar som övernattningslägenhet för mig, säger han.
Och tillägger:
– Jag funderar på att ha konsert och sjunga visor här med musiker på däck och publik som sitter på kajen. I gästhamnen är han omgiven av en brokig samling båtentusiaster, varav en del gärna kommer över när de känner lukten av mat och pilsner. En professor på Chalmers, en musiker från symfonikerna, affärsmän, taxichaufförer…
– Lite löst folk. Ett snäpp bort ligger pukslagaren Björn Bangs nyinköpta båt och Peter brukar gå upp i styrhytten och tuta när han vill ha sällskap.
– Man får väl inte bo här jämt. Det är en häftig grej, det går inte att komma ifrån, säger han.
– Jag har jobbat dag och kväll sen slutet av juli, först föreställningen K., sen Falstaff. Jag vill komma ifrån, ta en lur, se på TV och musikvideor, komma på dagtid. Båten är riktigt bekväm. Peter som är 1, 95 meter kan stå raklång i kajutan under de stora takfönstren som kallas skylines på en båt. Hans gamla skuta Julia ligger förtöjd bredvid, dottern vill ta över.
– Den var för liten. Jag skaffade båt när jag skilde mig för tio elva år sedan, då var barnen så små, säger Peter.
– Jag förstår inte varför inte fler människor ser värdet i att ha båt i stan. I Stockholm är det fler människor som gör det. Den nya skutan köpte han i Trosa i somras, den är byggd vid ett stort varv i Blekinge 1989. En fritidsbåt i ek men med skrovet till en trålare vilket gör att den liknar en fiskebåt. Tolv meter lång och 25 ton deplacement. En jättemotor på 275 hästar diesel. Mast som möjliggör segling.
– En rejäl sak. Gedigen. I somras tog han den till Göteborg genom Göta kanal.
– Vi var 20 personer med barn och allt. Det tog en och en halv vecka och var jätteroligt. Peter lyckades få en bra båtplats, den närmast Evert Taube-statyn, och Brunte ligger skyddad i hamnen. Han betalar 10 000 kronor för att ligga åtta månader över vintern (oktober-april), då ingår el och vatten. På vintern är det ganska glest vid bryggorna. Sommartid blir taxan för dyr, då flyttar han båten till en kajplats vid hotellbåten Ibis och gamla snusfabriken.
– Där badar jag från båten varje dag. Sommartid är det fantastiskt att sitta på däck och se solen gå ner. Han tycker gott att boende ombord längs kajerna kunde uppmuntras. Utan Peter och det andra båtfolket skulle gästhamnen vid Lilla Bommen ligga öde så här års.
– Vi som är stadigvarande bidrar till lugnet. Skutor är en stabiliserande faktor. Om ingen är i hamnen blir det fylla och stölder, säger han.
– Jag tycker att Göteborg ska erbjuda fler möjligheten att bo längs kajerna. Det är jättebra. Peters båt Brunte har två sovrum, dusch och två toaletter med tankar. 300 liters tank med vatten. Det är drygt 30 kvadratmeter plus däck, som en liten lägenhet. Det kan gunga lite ibland men han ser inga nackdelar alls med det urbana båtlivet.
– Nej! Det är ett paradis, faktiskt. Man lär känna folk, framförallt på sommaren, säger Peter Loguin.
– Du får många möten. Det här är ingen rikemansbåt, den drar till sig kreti och pleti. Det är många positiva kommentarer. Hans kolleger på operan är förtjusta. Sedan kvarterskrogen Bommen stängde har Brunte blivit en ersättning flera gånger.
– Vi går hit några kolleger och dricker öl. Vi har varit ett tiotal i kajutan! Till sommaren tänker Peter Loguin färdas med båten till Danmark och så småningom till Medelhavet över engelska kanalen. För sitt yrke skulle han kunna lägga till vid kajer nära operahus i många stora städer.
– Du ska inte dö med drömmar ouppfyllda, sammanfattar han.
I Verdis burleska opera Falstaff, som bygger på Shakespeares pjäs De muntra fruarna i Windsor, spelar Peter Loguin karaktärsrollen Pistola, en uppblåst aggressiv kumpan till titelfiguren Sir John Falstaff (görs av logegrannen Anders Lorentzson).
– Den passar mig perfekt. Expressiv och färgstark. Peter blev operasångare efter en musikalisk uppväxt i Stockholms gosskör och en karriär som bussförare. ”Med den rösten kommer du inte in. Du skrämmer barnen”, sa rektor Madeleine Uggla (pop-Magnus mamma) när han sökte in till Stockholms Musikalpedagogiska Institut. Men det gjorde den målmedvetne bassångaren. Sen blev det Musikhögskolan. Via ett års fortbildning på Scenskolan hamnade han i Göteborg där han blev anställd på Stora Teatern 1988 och fick spela i Carmen på Scandinavium och Cabaret på Lillan. Han har gjort många roller under åren, bland andra Sarastro i Trollflöjten och 120 föreställningar som Samuel Nöjd i Kristina från Duvemåla.
JAN BERGMAN
Mångfaldigande och utnyttjande av text och bilder är ej tillåtet utan upphovsmannens tillåtelse. Copyright text och bild: Jan Bergman