Nils Nilsson

Betydande donation till Skövde

Nils Nilssons målning Inbördeskrig till museet

Skövde Konstmuseum har i dagarna fått en betydande donation i Nils Nilssons (1901-1949) stora målning Inbördeskrig från 1937.

– Vi är glada och stolta att ha fått ännu ett tungt verk ur den svenska konsthistorien i vår offentliga miljö i vårt fantastiska kulturhus. Tillsammans med Vera Nilssons målning Penning Kontra Liv och Liss Eriksson skulptur La Mano bildar den en unik triptyk av centrala monumentalverk med motiv kring spanska inbördeskriget som gör Skövde kulturhus helt unikt, säger kulturnämnden ordförande Douglas Hjalmarsson stolt. Donationen har en förhistoria som går många år bakåt i tiden.

– Vi har fått den här mycket generösa donationen mycket på grund av det engagemang och den kunnighet som Lennart Wilkmar och Rune Lindström har, säger kulturnämndsordföranden.

– I början av 1970-talet fick dåvarande museichefen Lennart Wilkmar tankar om att göra en utställning med verk av Nils Nilsson. Många av hans centrala verk var spridda över landet. Vi startade en jakt med efterlysningar och dokumentation. Jag som var fotograf då är nog en av dem som sett flest verk av Nils Nilsson genom det arbetet, berättar Rune Lindström, numera tekniker på Skövde konsthall och konstmuseum. Rune driver också sedan decennier kvalitetsgalleriet Lucifer i Skövde.

– Utställningen öppnade 1975 och visades sedan på olika platser i landet. En kontakt etablerades med Nils Nilssons anhöriga som nu lett till den här fina donationen. En av donatorerna är konstnärens son Tore Nilsson.

– Min bror Åke är själv konstnär, som bland annat ställde ut på Skövde konsthall. Han är gift med en skövdetjej. De gick konstrundor i Skövde och hamnade förstås på galleri Lucifer. Där träffade ha museichefen Lennart Wilkmar och eldsjälen Rune Lindström. Och de två gjorde ett jättejobb när Nils Nilssons målningar efterlystes i samband med utställningen på Skövde konsthall. Så vi har goda kontakter och bra erfarenheter av Skövde. Vi ville att många människor skulle se målningen, och Rune och Lennart såg sambandet med de andra politiska verken i Skövde kulturhus. Nils Nilsson inledde sina studier på Valands målarskola i början av 1920-talet. Han kom sedermera att ingå i den måleriets guldålder som går under beteckningen göteborgskoloristerna. Hans människointresse var mera utpräglat än kamraternas, liksom hans dekorativa begåvning. Han var en skicklig freskmålare och har gjort stora muralmålningar. Till de mest betydelsefulla räknas är Lek och allvar, 1949, i Skanskvarns skola i Stockholm. Den är med sina 135 kvadratmeter en av Nordens största freskomålningar.

– Nils Nilsson var mycket engagerad i Spanienfrågan. Mentalt och medmänskligt stod han på demokratins sida. Han målade sin indignation över fascismen, säger Tore Nilsson. Motiv från inbördeskriget följde med på olika sätt under hela kriget. Stora målningar med rubriken Flyktingar finns på Göteborgs konstmuseum och Nationalmuseum.

– Men den det här är det centrala verket från den här perioden. Man kunde tro att det är ett beställningsverk dåden är så stor, men så är det inte. Det var en idé han ville förverkliga. Nils Nilsson hade varit i Spanien under stora delar av 1930-talet och folket och konsten gjorde djupa intryck. Namn som Goya och Velasquez fick stor betydelse för hans konst.

– Det finns ju hänvisningar till Goyas skildringar av döda och lemlästade i Nils måleri från den här tiden. Motivet är dansande dödskallar och flyende människor, mest kvinnor.

– I centrum några kvinnor som sörjer en död, ett slags modern pietà. Dödskallarna är förstås de avskydda fascisterna. Målningen handlar om medlidande och medmänsklighet i den förvirring kriget skapar. Det är en protest mot krig i alla former. Målningen är gjord i en speciell och mycket personlig stil, det finns ingen man kan förväxla med. Målningen visats ställdes ut i Stockholm på 1930-talet, troligen på Konstakademin, eller möjligen på Liljevalchs. Sedan har den stått ihoprullad. Och nu inför donationen är den nyrestaurerad.