Hans Krondahl

Över sommaren visas en retrospektiv utställning av Hans Krondahls verk på Malmö Konstmuseum,  i nära samband med konstnärens 80-årsdag. Han var den förste professorn i textil konst i Sverige, vid HDK, Göteborgs universitet, 1988-1994. Redan 1981 anställdes han som huvudlärare i textil, keramik samt metall vid Konstindustriskolan, numera Högskolan för Design och Konsthantverk. I tretton år var han således verksam i Göteborg. Även som formgivare har han satt spår i staden.

I Schenkers styrelserum vid Lilla Bommen, tidigare IBM:s lokaler, ligger fortfarande en stor havsfrisk matta, handtuftad vid Kasthall (1989). Röhsska museet har nyligen tagit ner sin sammetsridå ”Aurora”, tryckt i orange och guld med svarta ränder över stramare grå partier (1987). Den trycktes av Ljungbergs i Floda på beställning av museets vänförening. Skissarbetet skulle museet betala med en bunt vykort, som dock aldrig kom till stånd. Röhsska fick rättigheterna och en linnekasse i snarlik utformning gjordes till försäljning.

Hans Krondahl är en av våra mest globala textilkonstnärer, tidigt internationellt inriktad och mångsidig. Bördig från ett småbrukarhem i Skåne, lämnade han åkerbruket för måleriet.

På folkhögskola i Markaryd lärde han och några andra killar sig att väva, men endast Krondahl fortsatte och fördjupade sina kunskaper och gick vidare till Konstfack. Där ägnade han sig också åt mode. Han gjorde flera förslag till mindre konventionella manskläder. På 70-talet kom han i kontakt med Katja of Sweden och ritade flera dynamiska mönster till jersey-klänningar. De tatueringsmönster, han skissade på för herrunderkläder, slog inte an då, men skulle ha kunnat bli rätt i tiden nu.

Redan under Konstfackstiden fick Hans Krondahl kontakt med Astrid Sampe, ledare för NK:s Textilkammare och 1959 trycktes mönstret ”Spefåglar” upp. Senare nyproducerades det i flera olika färgställningar. 1960-talet var de stora ridåernas tid. De trycktes på bomullssammet i mättade, kontrastrika färger och med guld i krackelerade fält. ”Kring händelser i Solna skog” (1965) för biografen Skytten, Solna hör till de praktfullaste. Carl Jonas Love Almqvists ”Drottningens juvelsmycke” inspirerade och skissen byggdes upp av papperscollage, en metod använd för flera andra verk. En våd finns nu bevarad i Nationalmuseum. 1964 fick Hans Krondahl stipendium för en studieresa till Japan. Efter vistelsen där tillkom flera storslagna, tryckta sammetslängder som ”Kyoto”, ”Ginza”, ”Kabuki” och ”Enku”, producerade av NK:s Textilkammare. De hör till hans allra bästa verk och visas tyvärr inte i Malmö. Röhsska museet äger ”Kyoto” och bland 426 skisser och prover över hans omfattande produktion i Designarkivet i Nybro, finns serien väl dokumenterad.

Kyoto, tryckt på bomullssammet, 1965. Ljungbergs Textiltryck, Floda.

1961 började Hans Krondahl samarbeta med Handarbetets Vänner/HV och dess direktris Edna Martin i Stockholm. Där framställdes bl.a. abstrakta bildvävnader och ryor med kolorit som inbjudande skogsmark och vid HV/Licium utfördes flera mässhakar i applikationsbroderi.

Senare samarbetade Hans Krondahl med Kalmar Läns Hemslöjd där bl.a. den Japaninfluerade ”Tystnaden” vävdes upp  (1974, i Röhsska museets ägo), en meditativ bild av en zenbuddhistisk trädgård i Kyoto. I Malmöutställningen hänger den tyvärr alltför uppblandad med verk av annan karaktär.

Hans Krondahl: Tystnaden, 1974

I egen ateljé har Krondahl både vävt och broderat ett betydande antal verk. Själv är han mest förtjust i ”Mot september” (1978), där två monumentala praktfjärilar fladdrar över en färgglödande bakgrund. Påfågelsögat mäter ca 2 m mellan vingspetsarna. Konstnären fann miljön vid Försvarets Forskningsanstalt i Linköping trist och ville ge den mer liv och värme.

Mot september, bildvävnad, 1978

En ännu monumentalare utsmyckning är Garboporträttet, som höjer sig över ett enormt blomsterfång ”Till Greta – hommage med rosenbrokad, stillbild och tre orientaliska göm-ställen” (1983). Huvudvävnaden är 4.96 m hög. I verket har konstnären utnyttjat sitt vävkunnande på ett mycket varierat sätt. Här finns också överdådet och hans passion för guld. Garboporträttet hängde tidigare i Sverigehuset i Stockholm, försvann efter omorganisation under en tid ner i en källare – en inte helt ovanlig företeelse – och har slutligen räddats till Nationalmusei samlingar. I Malmö Konstmuseum tycks den ha drabbats av de museala restriktionerna, max 50 lux i belysning och utan riktad ljuskälla, vilket bidrar till att den och några andra verk intill tappar sin strålglans.

De storslagna ridåerna och naturnära ryorna finns inte representerade i utställningen.
De är också sparsamt behandlade i boken: ”Hans Krondahl Textilkonstnär” med texter av Mailis Stensman och Tonie Lewenhaupt, Carlssons Förlag, 2009. Ridåerna har ätits upp av tidens tand och ryorna har troligen försvunnit i privat ägo. Några av Claës Lewenhaupts stiliga foton av Katja-kläder med Krondahls mönster ingår i boken, men tyvärr inte i utställningen.

Boken är behövd. Bildmaterialet är rikhaltigt. Trots att Krondahl är en av våra mest globala konstnärer, saknas en engelsk sammanfattning. Hans roll som lärare skulle också ha kunnat poängteras mera.

Hans Krondahls lärargärning omfattar inte enbart Göteborg, utan även Oslo, Stockholm, USA och Indonesien. I Göteborg införde han ett 5:e påbyggnadsår för redan etablerade textilkonstnärer. Hans erfarenhet och internationella kontaktnät var en tillgång för studenterna. Gästföreläsare bjöds in och 1992 arrangerades ett Internationellt Batiksymposium med en indonesisk konstnär. Krondahl hade 1979-1980 deltagit i ett FN-projekt på Java och Bali och såg sig då som en förbindelselänk mellan tredje världen och väst.

Studenterna fann honom både djärv och trygg. Han var bra på att marknadsföra sig själv och sina studenter.

-Man skulle kunna se hans insatser som en oklippt tråd – fröer planteras; de inger förväntan och hopp, säger Annika Ekdahl, en av hans elever, nu själv professor i textil konst vid HDK. Han lärde ut att undersöka, att förstå vad textilkonst är eller inte är. Där fanns också något av spjuveraktighet, han var något av en spefågel, han hade humor och mod att retas.

Hans Krondahl står också för kontinuitet. Nu är flera av hans elever lärare och han omtalas gärna i Japan och USA, där han också är representerad i flera samlingar. Generöst har han skänkt egna samlingar av främmande länders textilkonst till museer och sitt unika bibliotek till HDK.