Ett besök i trädgården i Hovdala stall gav Britt-Marie Åkesson en radikal idé. Att väva stora runda.Ett besök i trädgården i Hovdala stall gav Britt-Marie Åkesson en radikal idé. Att väva stora runda former.
– Det kom från örtagården där de hade odlat i runda mandalaformer. Det var första gången jag tänkte runt annars har jag varit väldigt fyrkantig genom årens lopp.
Hon hade vävt motiv med urnor tidigare och varit på väg. Nu blev det en väv i glittrande gult med röda fält som sticker till i flätmönsteret av diagonala former som lätt uppstår när man väver mot en varptråd.
– Jag var sugen på att väva gult. Det kommer vart 20:e år. Plötsligt ville jag jobba med den gula formen. Den runda formen och den gula möttes. Hon använde inget exakt mönster utan har skapade efter hand.
– Det röda ska möte det gula. En liten kontrast. Det är en sol men jag vill ge lite större utrymme att tänka och i brist på bättre kallade jag den Solsång.
Hon arbetar vid en upprättstående gobelängvävstol i lägenheten i Hässleholm. Det var hennes första runda väv, som tog ett helt år att göra.
– Det var svårt. Tekniskt är det lite knöligt. Jag hade ett mönster bakom och hade ritat en form på ett papperslakan. Man ser bara en bit av väven samtidigt. Man lär sig när man gör det flera gånger, hur man spänner väven. Efter det gjorde hon på ett halvår en lika stor röd väv med en diameter på 1, 40 meter.
– Jag hade ett mönster med den runda formen men när jag jobbar hittar jag på efter hand. Jag fotograferar så jag kan veta vad jag har gjort där nere och drar ut på datan. Så att det fungerar bildmässigt. Hon skissar inte utan låter fantasin flöda.
– Det tar grymt lång tid och ger mycket tid till att fundera och tänka. Det kommer nya idéer hela tiden.
Hur skulle det vara om jag gjorde den blå? Vissa bilder fastnar och vill bli gjorda. Jag får inspiration till nya bilder när jag jobbar.
Detalj ur Horor Vacui I
Hon kallar den röda väven Horor Vacui I, rädsla för tomrummet. Något som är vanligt i allmogekonsten där vävar och målningar ofta är välfyllda av mönster och figurer. En annan inspiration var ett vykort av en mattmarknad från luften. Den röda väven är en utmaning för ögat med rutigt
och randigt. De större rutrna ligger ofta delvis ovanpå varandra och ger ett djup.
– Det är ett abstrakt mönster men det smyger sig in blommor och mamseller som man ser i skånsk allmogetextil.
Textil återger färg på ett intensivt sätt.
– Färgen är viktig för mig. Ofta ger färgen inspirationen. Sen färgkombinationen. När jag känner att det här måste jag använda.
Detalj ur Horor Vaciu I
Det är första gången hon visar dem.
– Att göra runda vävar är mot vävens karaktär, egentligen. Det ser man inte i allmogetextilier och är inget som kommer av sig själv. Hon är intresserad av skånska allmogevävar och sydamerikanska vävar.
Under åren på HDK i Göteborg besökte hon Etnografiska museet och tecknade av de berömda Paracastextilerna. Man anar en inspiration i mönster och färg.
– Men det är inte så medvetet. – Det är väldigt enkla mönster, egentligen. Då får fantasin mer spelrum. Blommorna har jag aldrig varit intresserad av smög sig in i den stora röda. Bilderna kommer i vävstolen när jag jobbar. Efteråt hittar jag en betydelse.
Britt-Marie Åkesson har alltid hållit på med textil, stickat och virkat.
– Det gjorde min mamma Lilly och jag gjorde dockkläder och lappar för att det var roligt att sticka. Jag visste inte vad jag ville bli. Tänkte på teckningslärare. Hon började på Hellidens folkhögskola i Tidaholm där hon fick pröva på olika tekniker.
– Jag tyckte om keramik men det var färg jag ville jobba med. Textil är färg för mig.
På den tiden tecknade och målade hon mycket.
– Man kan måla om och måla om, det klarade jag inte. I väveriet var jag tvungen att acceptera det som blev. Man kan bara ångra sig en liten bit. I stället tänker man att nästa gång ska jag göra på det här viset.
JAN BERGMAN
2008-01-13 © ZENIT, Kulturtidningen i väst
.jpg)