JORDEN ÄR RUND

Det grävs och rivs bakom Göteborgs Centralstation ned mot älven. Trafiken skall ned under jorden och markyta frigöras för ny bebyggelse. Nu finns en konstnärligt utformad planmodell av området att beskåda vid gaveln av Nils Ericssons bussterminal.

Även Göteborg stads markyta är en del av jordklotet. Så resonerade Jens och Eric Langert, när de fick uppdraget att göra en planmodell av området bakom Centralstationen. Tanken var att illustrera den kommande förändringen vid centralområdet på ett
annorlunda och konstnärligt vis. Trafikverket och Järnhusen hade vidtalat en reklambyrå för att hitta ett sätt att kommunicera ut vad som skulle hända till stadens invånare. Reklambyrån i sin tur gav uppdraget vidare. Eric Langert redovisar den grundläggande idén för modellen när jag träffar honom i hans ateljé.

– När jorden är rund kan man inte göra en platt modell. Allt blir också tydligare om man viker och vinklar ut något. Jag utgick från hur man, som barn, skar i apelsinskal och sedan vrängde det ut och in. De vita kuberna inuti satt kvar och spretade då utåt. Eller en papayavikning. Sådana tricks man höll på med som yngre. Vi hade fria händer att utforma en modell. Förutsättningarna var att tänkta nya hus var just tänkta och skulle se ut så. Vi skulle särskilja den befintliga bebyggelsen och den planerade på något vis. Underlaget kom från Stadsbyggnadskontoret. De ville att man skulle kunna orientera sig i modellen och se vad som är nytt och vad som är befintligt.
I ateljén håller han och hans medhjälpare Per Petersson på att sätta fast de sista nitarna. De befintliga husen, som centralstationen och ”Läppstiftet”, är igenkänningsbara. Barken Viking ligger där den skall och älven lyser blå. Den nya bebyggelsen med sina vita, lätt galna, hus får mig att längta efter mer experimentell arkitektur i staden. Dagen efter mitt besök skall den nästan ett ton tunga modellen köras iväg till sin plats vid bussterminalen bakom centralen. De har arbetat med modellen utomhus under tak. Det hade inte gått att få ut den genom en dörr. Modellen, eller man kanske hellre skulle kalla den för skulpturen, är resultatet av ett samarbete mellan flera personer med skilda kompetenser.

– Det är enkelt att hitta på saker, men sen att göra det i verkligheten är en helt annan sak. Det bygger på vad man faktiskt kan göra och vilka kunskaper man har. Vi är några stycken som har lite olika kompetenser och som hjälper varandra med olika uppdrag. Sedan hänger vi mycket på olika småfirmor i industriområden och kollar vad de kan göra och vilka material de har. Man får samla på folk med olika hantverkskunskap. Man kan väl säga att vi är en löst sammansatt grupp, ett kluster av personer, som kan samarbeta och ta oss an olika större uppdrag. Själv växte jag upp i grupp och har alltid sett saker och samarbeten som möjliga. Många säger att det eller det kan man inte göra. Det kan man visst. Man måste ha en positiv vilja och en önskan att vilja veta och att vilja lära sig saker och ting. Sedan är det bara att testa och experimentera.

Besöket i Eric Langerts ateljé och verkstad visar på bredden av hantverkskunskapen. Rester av tidigare projekt står lite här och där i olika hörn. Krokodilen av gamla traktordäck kommer från projektet med Min Djuriska Park. Det var och är en utställning med djur, skapade av olika föremål med annat ursprungligt användningsområde. Två ishockeyhandskar blir till exempel en spindel. Min djuriska park har vandrat runt i över ett decennium och visats på museer och utställningslokaler över hela landet. Överallt i ateljén ligger verktyg, maskiner, bultar och diverse föremål. Allt ger intryck av att här finns oändliga möjligheter att kunna tillverka precis vad som helst. Ett senare besök i Per Peterssons ateljé och verkstad ger samma intryck. Där finns dessutom tillgång till laserskärning och 3D-skrivare.

Eric Langert berättar om processen att tillverka modellen. Alla delar till modellen har varit i datorn först. Husen är skurna ur plåt med laser och sedan vikta. Kupan, det vill säga själva marken, fick skickas till Sundsvall för där fanns den enda verkstad, som kunde göra den krökta kanten. Många har varit inblandade. Jens Langert har utformat de nya, lekfulla vita hög-husen. De högsta husen är över 100 meter höga i verkligheten. Per Petersson med sitt stora hantverkskunnande och breda tekniska erfarenhet, har bland annat gjort datafilerna till laserskärningen.
Mot slutet var det lite panik med tiden. Idén med att lägga ett lager av brons över de gamla delarna gick om intet. Det fungerade inte. Då återstod att måla det hela, men hur skulle vi göra det? Då kom en annan konstnär, Lindor Tidäng, förbi och vi börjar prata. Han har erfarenhet från Liseberg som effektmålare. Så han kunde hoppa in med kort varsel och hjälpa oss att måla det hela. Han fick hitta på hela måleriarbetet. Så allt löste sig på bästa sätt.

Visionen för Centralenområdet är att skapa ett sammanhängande område med ny bebyggelse och en stadsdel som når ner till älven utan att stoppas av trafikleder. Nedgrävningen av E45:an är påbörjad och rivningen av gamla industribyggnader likaså. Regionens Hus skall ligga kvar. Gamla markimpediment skall tas till vara och totalt blir det ganska mycket mark för nybebyggelse.

Man har varit dålig på att kommunicera ut till allmänheten vad som håller på att hända i staden. De röda J-skyltarna i modellen är tänkta upp- och nedgångar för Västlänken. E45:an försvinner ner i en tunnel under. Det är ju en hemsk genomfart. Det är bra om trafiken är nedgrävd. Trafikkontoret är huvudbeställaren. Det var mycket prat om det gröna Göteborg vid genomgången. Det var cykelbanor och mycket annat som skulle redovisas i modellen. Vi hade kanske lite andra utgångspunkter. När vi visade skissen var allt detta inte redovisat, men de tyckte att den var så snygg som den var. Hela modellen är gjord som en diskus. Vi kastar en diskus in i framtiden.

Så mitt bland alla oöverskådliga markarbeten bakom Centralen, med ständigt nya grushögar och till synes oförklarliga gropar, står alltså nu en planmodell eller en skulptur, som visar hur det skulle kunna bli när allt är färdigt. Det är en gestaltning på ett annorlunda och fritt sätt trots att den förhåller sig helt skalenligt till verkligheten. De befintliga husen går att känna igen och de nya är placerade på de tomter och med de hushöjder, som är bestämda enligt stadsplanen. Det är en gestaltning som är både korrekt och lekfull på en och samma gång. Och inte minst påminner den oss om att jorden är rund och klotet detsamma oavsett vilket liten bit mark man väljer ut för prospektering.